22 maj 1999.

"Hon vaknade tidigt hos sin bror och svägerska. Konstigt nog hade hon sovit ganska bra. Måste ha varit massagen dagen före som gjort att hon kunnat sova. Hon hade fått en helkroppsmassage dagen före och nästan somnat för att det  var så skönt. Hon skulle gärna vilja uppleva den känslan varje vecka resterande delan av sitt liv.

Nu låg hon där i sängen, lite pirrig, lite orolig och nästa illamående. Dags att stiga upp och ta lite frukost så skulle det nog gå över. Hon skulle vara hos frissan på fm och få lite ordning på håret. Kläderna hängde redan hos frissan så det bara var att byta om när hon var klar.
Hon åt en stilla frukost och tog sedan en dusch. Illamåendet ville inte riktigt ge med sig men det går ändå tänkte hon. Det var skapligt väder ute solsken och lite blåst. Tack och lov inget regn. Promenaden till frissan gick fort.

Hon hade känt frissan - Eva - länge. Hon hade klippt henne flera gånger men idag var det annorlunda. Håret skulle ju se snyggt ut så andra tyckte det såg bra ut. Frisyren blev bra, kort taggig lugg, inga irriterande lockar! Vinröda rosor infästa i frisyren. Det skulle nog bli bra. Hon smuttade lite på vinet som stod på bordet innan hon tassade iväg för att klä sig.
Kläderna satt bra så nu var det bara sminket kvar.

Chaffören knackade försiktigt på dörren innan han klev in. Så var det då dags att åka.
Hon undrade hur det hade gått med barnen, skulle dom vara klar i tid? vad som helst skulle kunna ha hänt när det var barn inblandade.

Bilen svängde upp på grusvägen och illamåendet övergick i rena kräkreflexer. Hur kunde hon vara så här nervös? Hon hade ju alltid stenkoll på allt. Hon klev sakta ur bilen och tittade på sin pappa som stod på trappan.
Det stod rätt mycket bilar utanför kyrkan så det måste vara några som är där inne iallafall.

När hon stod utanför dörren frågade hennes pappa om hon ville gå in och hon nickade, mest för att det redan var bestämt inte för att hon ville. Hon gillade inte att alla skulle titta på henne, hon hade inte tänkt på det så men nu insåg hon hur det skulle bli. Alla skulle titta och hon skulle avsky det med ett leende på läpparna.

Dörrarna öppnades och hon fick nästan en chock....herregud va folk.....det var ju fullsatt. Det snurrade till i huvudet på henne och det var nog tur att hennes pappa höll henne under armen annars hade hon vinglat till. Musiken började spela och det var bara för henne att följa sin pappa in.

Där stod han, bilmekanikern som hon valt att dela sitt liv med. Gud så fin han var, det här skulle nog gå bra, det var bara idag alla skulle titta på henne sen skulle det vara över. Hon älskade honom precis som han var och så skulle det alltid vara."

Hon som sjöng blev så rörd att d kom en pirrande känsla nu... Så vacker du var<3. O detta kort är så fridfullt o fyllt av kärlek.. Jag ska ta tag i korten nu.. måste ju göra d jag lovat o vill d oxå. KRAM

Åååå,vilken underbar berättelse,jag blev alldeles tjock i halsen,otroligt vackra var ni oxå.Grattis till 10 år.kram Ylwa