Smärta.

Tänk att smärta kan vara ett så hett debatterat . Mitt jobb är ibland en kamp mot personligheter som inte kan ses som vuxna. Att fasta, ha ont, mobiliseras och dricka är en ständig kamp på min arbetsplats. Ibland är det en lätt kamp med gemensamt intresse från mig och patienten. Den här helgen har varit raka motsatsen. En enda stor kamp med tjat, tjat och lite mer tjat.

 

Jag kan inte för mitt liv förstå att man ligger på sjukhuset med en förhoppning om att inte bli bättre. Hallå! Vad är det frågan om, ligga där och bara vilja bli ompysslad! Fy skäms på sig!

 

Tänk på alla som verkligen behöver hjälp, alla som inte har så mycket hopp kvar och skulle behöva vårt sällskap några minuter till för att höja livskvaliteten en liten smula. Alla dom patienter som verkligen behöver någon som sitter stilla bredvid om så bara för ett ögonblick.

Ja det är dom stackarna som förlorar i kampen om uppmärksamheten när idioter entrar vår avdelning. Fy skäms!

 

//S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0