Ibland förstår jag inte hur en del tänker, eller tänker dom inte ens?

Hur kan man tro att man bara kan glömma och förlåta?

Att en del inte har skam i kroppen, bete sig som en skit och tro att jag inte märker det. Klart jag gör, men jag skyltar inte med det för det. Jag anses vara byns största skvallerkärring helt plötsligt.

Den här sommaren har ändrat mig, den har ändrat mig så tillvida att jag lärt mig se till mitt eget bästa och inte till andra, jag har omvärderat vilka jag kan lita på och inte. Många av mina vänner har fått omprioriterats och kanske rent av hamnat utanför de som jag vill umgås med.

Istället har jag värderat upp vissa som hamnat högt upp på min lista. Ibland behöver man rensa livet lite så att man kan utvecklas. Det har jag gjort, tack vare dig och ett telefonsamtal jag fick. Så nu är jag en riktig skvallerkärring, precis som du sagt.

//S