Ibland blir jag bara så ledsen! Jag har en del vänner som jag respekterar så mycket, sådana vänner som jag alltid ställer upp för och dom ställer upp för mig. Ibland beter sig minvänner konstigt men en sådan gång respekterar jag deras beteende för jag vet att det kommer en dag då dom är beredda att berätta vad som hänt. Ibland vill man inte berätta allt fast man är bästa vänner och då får jag vara nöjd med det och jag är sån så jag är nöjd med det. Sen finns det sådana som jag så här i efterhand har fått reda på som anser att man inte skall ha respekt för varandra och det gör mig så himla ledsen.

Hur skall man veta när man skall ha respekt för någon och när man skall skita i respekten? Tydligen har jag visat respekt när jag inte skulle ha gjort det och det är tydligen så himla fel. Hur skall man då veta när respekt är respekt och när respekt skall frångås? Kan det vara så att det är bra att skylla på att jag gjort fel eftersom man själv har missbedömt situationen och sedan inte kunnat erkänna det?

Jag har så svårt att förstå vad jag gjort för fel, varför jag helt plötsligt är den som "snackar mest skit" i hela den här lilla fridfulla byn. För Jädraås skulle kunna vara en fridfull idyll där alla umgås med varandra och hjälper varandra när man behöver hjälp. Men det finns dom, som i och för sig inte är lika duktig som jag på att snacka kack men som inte kommer så långt efter, som är så skenhelig att det spricker i alla sömmar.

Denna fridfulla by är värre än wisteria lane, och där kan man snacka om att det pratas skit. Tror alla att vi inte gör annat än pratar skit om andra när vi träffas? Sluta tro – börja fråga istället, är jag intresserad av att veta något så frågar jag – men erat problem kanske är att vi inte vill veta och det kanske stör? Vad vet jag – jag är ju bara en vanlig vuxen 70-tals pingla som dock pratar mest skit i denna lilla fridfulla by!

//S