Jag har varit på kongress, på socialdemokraternas extrakongress. En kongress som gett mig så mycket att packa min ryggsäck med.

Jag har fått uppleva stressen av den osäkerhet det innebär att få representera oss socialdemokrater i Ockelbo kommun.

Jag har fått uppleva stressen av att inte hitta i Stockholm och ändå vara på väg dit, med ett gäng människor där jag inte känner någon.

Jag har fått uppleva Mona Sahlins inledningstal och öppnande av kongressen. Hon pratade om att det var vi – vi valda ombud som var kongressen.

Alltså jag – jag var en del av kongressen.

Jag har fått uppleva många bra tal från mina ombudsvänner från hela landet, bra, tänkvärda och till viss del uppvaknande tal.

Jag har fått uppleva känslan av ”mäktighet” som fyller en kongressal när våra ”stora” politiker äntrar salen – Göran Persson, Ingvar Carlsson, Lisbeth Palme m.fl.

Upplevelsen av hur stora dom är men ack så vanliga.

Jag har varit med och valt en ny partiordförande till vårt parti. En man som jag inte visste så mycket om men som jag vet betydligt mer om idag.

Jag har fått uppleva hans första tal som partiordförande. Ett tal som presenterade honom för vårt gemensamma parti. Och jag ljuger om jag säger att talet var annat än bra. Talet gav inga löften om ett perfekt parti från den dagen utan en vision om hur det skulle kunna vara i vårt land om vårt parti satt vid makten.

Han pratade om sådant som berör mig, om frihet och jämställdhet och om känslan av ett vi-parti inte ett jag-parti. Ja det han sa var bra och där satt jag några rader till höger och bara log för att jag fick uppleva det här så nära.

Jag fick uppleva Carin Jämtin och hur hon kommenterade att Gävleborg har det yngsta ombudet och det ombudet som anses vara Svensson sossen i vår delegation. Och där bredvid det yngsta ombudet sitter en tvåbarnsmamma från Jädraås och bara myser.

Som avslutning på kongressen fick jag uppleva avtackandet av Mona Sahlin, med hälsningar från hela världen tackades hon för sina gärningar och med sång av Rickard Wolf och Marit Bergman.

Med tårar i ögonen applåderade jag Mona när hon mottog röda rosor och den upplevelsen kommer jag aldrig att få uppleva igen.

På vägen hem satt jag på tåget, trött och med en aning huvudvärk, och log för mig själv. Jag är nog en trogen socialdemokrat. En sådan som vill jobba för att andra skall få det lite bättre. Jag vill att vård, skola och omsorg skall passa alla människor i vårt samhälle. Jag vill att alla skall få uppleva det jag upplevt den här helgen på kongress i Stockholm.

Känslan av att tillhöra en grupp, en grupp som gör bra saker för Sverige och för min kommun Ockelbo, därför är jag socialdemokrat!

Mitt varma tack till dig som gjorde denna min upplevelseresa möjlig genom att lita på mig som ditt ombud.

//S