Ett hjärta är till för att fyllas av olika upplevelser. Genom livet så fyller man hjärtat med alla möjliga roliga och tråkiga saker. Hjärtat kommer ihåg sådana saker som kroppen tycks glömma bort, sånt man inte tänker på på väldigt länge kan hjärtat plocka fram när man blir påmind.

Mitt hjärta kommer ihåg många olika händelser som är fantastiska men det finns en känsla som jag inte hade något minne av. Känslan av att vara fin, jag skall inte säga vacker för dit kommer jag nog inte riktigt. Men att kunna titta mig själv i spegeln och säga att jag är ganska fin har inte funnits i min världsbild på så himla länge.

När jag har tittat mig i spegeln har jag tittat på det jag måste och sen struntat i allt det andra, jag hatar, verkligen hatar att prova kläder i en affär. Då måste jag stå där med massor av speglar runt mig så jag ser alla obehagliga delar av mig själv.
Jag ser mig själv som en ganska fet, ganska äcklig liten varelse som ingen kan tycka om, men idag när jag stod och försökte fixa till mig lite innan jag skulle åka till jobbet så tittade jag faktiskt på mig själv, ja bara ansiktet nudå, och tänkte tanken att jag skulle kunna uppfattas som lite söt. Jag vet inte när jag tänkte så sist. Det måste ha varit någongång under gymnasitiden. Känslan försvann ganska fort men den fanns där och det var en fantastisk känsla.

Nåväl, känslan försvann fort men den fanns där - någonstans i mitt hjärta har jag en gång tyckt att jag var lite söt. Kanske kan någon annan ha tyckt så också, och det konstiga är att någon tycker så idag. Känslan är din och du får tycka så om du vill, jag gillar känslan men har lite svårt att hantera det. Men jag skall lära mig hantera det någon dag.

//S