Christer Lundqvist ringde mig igår, han berättade lite om att han meddelat barnen att dom skulle vara på plats till 20:00 och det var ju bra och barnen var duktiga att sjunga. I förbifarten så sa han att han tyckte att jag skulle hålla vårtal – jaja, svarade jag, det ordnar sig nog och vi slutade prata.
Sen insåg jag – vad pratar man om i ett vårtal?

Från början tänkte jag att jag skulle prata om illaluktande gräs, hundbajs på snödrivor och solsken genom skitiga fönster men jag ångrade mig.

Så jag bestämde mig för att lösa problemet så här:

När jag gick i gymnasiet så skulle vi skriva om en författare - jag valde Karin Boye.

Varför väljer man som 16-åring att skriva om Karin Boye, jo för att hon var född den 26 oktober – samma dag som mig fast 72 år tidigare.

En av hennes mest kända verser börjar som bekant

-För visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka.

Den här våren har gjort allt annat än tvekat, den slog till och sen har våren hållt sig kvar, och vi blir fort bortskämda. Vinterskorna har bytts mot nätta vårskor, vinterjackor plockas undan och cyklar tas fram.

Ja våren är underbart härlig. Det kalla nakna i naturen börjar få liv, träden knoppas och ur den kalla jorden sjuder nytt liv.

Grannar som man knappt sett till under vintern kommer ut ur sin vrå, påtar i trädgården, sitter på trappan och dricker kaffe och njuter av solens varma strålar.

Det må komma bakslag, det kan tom snöa, men ovillkorligen ligger vintern bakom oss. Nu är det tid att njuta av den ljusa tiden av året, att samla energi som vi gjort av med under vinterns mörka tid och genom att tända eld på majbrasor som vi gör från norr till söder idag så talar vi om att vi är redo för den varma härliga och gröna tid som stundar så

-  Välkommen du underbara vår!

//S