Tuvansarah

Det händer mycket på ett år och nu har det gått lite längre tid än så, så jösses vad det har hänt mycket!

Allt började med ett slut på politiken och alla uppdrag i den världen. Såhär i efterhand ett bra beslut även om det var sorgligt.

Efter ett år av ensamhet, familj och bara jobb var jag tvungen att bestämma vad mitt liv fortsättningsvis skulle innehålla och det är ju inte så lätt, barnen bildar sig egna liv och jag måste skapa ett helt eget, ja ihop med Daniel såklart.

Det är inte så enkelt att komma på vad man skall fylla livet med men nu känns det som om jag kommit en bit. Jag tog tillbaka uppdraget som ordförande i Ockelbo ryttarförening i februari i år. Det var och är det roligaste uppdraget jag haft någon gång. Det är utmanande, jobbigt, slitit men det ger mig så otroligt mycket.

Vi hämtade hem Lillen från fodervärden så nu har jag på riktigt börjat rida, det går sakta men framåt och det är så himla roligt.

Jag har även bytt jobb, kanske inte på det sätt som jag tänkte mig men det har blivit bättre för mig än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Jag har nu kommit till det mål jag hade när jag gjorde min praktik i undersköterskeutbildningen 1993.

Jag har börjat jobba på dagkirurgen och jobbar bara dagtid. Visst blir dagarna långa men jag har en rytm i livet, äter och sover när man skall och mår mycket bättre. Ett stort plus i mitt liv!

Jag bestämde mig också för att sluta blogga en tid eftersom mitt mående gjort mig sur, grinig och tvär och det jag skriver i dessa stunder är inte alltid det jag vill förmedla. Nu har jag tänkt börja skriva några rader emellanåt eftersom jag ibland behöver ”lätta på trycket lite”.

Vill du inte läsa så använd det lilla krysset i hö hörnet och välj att inte läsa!

Det här är mitt bollplank som skall ge mig en luftventil när kroppen och känslorna svämmar över!

Tack för stunden!

//S