Tuvansarah

På tv:n är det biggest loser VIP och jag måste ju säga att jag älskar Gunilla Persson

men ibland är hon både dum och lat :) 

 

Halva mitt liv har jag "bantat" i perioder och det har inte gett något men nu har det hänt något iaf, sakta men säkert har jag gått ner i vikt och det känns ganska bra.

 

Idag har jag vart till stallet och fick en rejält trotsig häst. 30 minuter tog det innan jag vann och han kunde bete sig.

Han har stegrat, skenat och sparkat bakut idag så han till och med gick omkull, tack och lov stod jag bredvid med en longerlina annars har jag nog fått gjort ett besök på akuten - hästjävel var han idag!

 

Men jag vann :) och tillslut kunde vi göra det jag tänkt mig men jag var sjöblöt av svett. Det är inte så lätt att fajtas mot 500 kg häst!

 

Nu är det bara dusch kvar innan det blir godnatt så tack för idag så hörs vi!

 

//S

Kalla nätter med minusgrader och fina dagar med sol, typisk höst i det här landet.

Dom gula löven har ramlat av så fredagen fick det bli en dag med krattan. Eken lämnar tjocka lager av löv på marken och det frasar när dom krattas ihop.

 

Idag är det dags att prova något nytt på jobbfronten, ja nytt och nytt, så nytt är det inte men det är inte sjukvård iaf. Spännande men lite skrämmande men det är det alltid när man skall prova något nytt.

Har även haft några resor till Gävle som jag hoppas ger ett bra resultat.

 

Det halsonta är nästan borta men svullnaden är fortfarande kvar. Sakta går livet mot något lite bättre även om det kommer att ta tid innan allt känns bra och invant igen.

 

Jag ångrar inte mitt val att sluta på sjukhuset eftersom mitt livspussel inte gick ihop. det är ju rätt viktigt att det fungerar och inte bara skapar oreda i livet.

 

Fick lunchsällskap i veckan av Linus och hans 21 m långa fordon, herregud vad barnen blir vuxna. Emili har bytt jobb och kör numera timmerbil. Hur det än blir så är jag stolt över mina knallhattar och vad det blivit av dom. Dom jobbar och sliter och får god renomé av alla i deras yreksnärhet.

 

Familjen Andersson har haft ett händelserikt 2018 när årets bok skall slås ihop efter jul, lite ledsamt och massor av glädje.

 

Klockan är 01:03 på natten och jag borde sova men ni vet hur det är, lite för mycket att tänka på, en äkta man som snarkar aningens för mycket och tre beaglar som vill ha mitt täcke så jag sitter nog här en stund till innan jag tränger mig ner under täcket.

 

Hoppas ni sover gott just nu :)

 

//S

När jag startade min blogg för hur länge sedan som helst 😊 så gjorde jag det för att det skulle vara mitt bollplank i livet. Jag har skrivit mycket här och tyckt ganska brett om många saker och fått en hel del kritik för det.

Idag använder jag inte bloggen som det var tänkt från början volket gör att jag inte längre har något "bollplank"

Jag kan inte längre skriva som jag vill om vad jag vill så då blir det ingenting istället och så vill jag inte ha det.

 

Jag har kommit till den punkten då jag inte längre orkar försvara mig och vill kunna skriva det jag vill. Det innebär att jag kommer att lägga ett lösenord på min blogg.

Vill du ha tillgång till bloggen så fråga mig bara om lösen så får du det med största sannolikhet men om du inte får det så är det inte för att det är något fel på dig utan mer för att det du skrivit till mig inte är särskillt snällt och jag gillar inte osnälla människor.

 

Jag lägger inte lösenordet direkt utan låter bloggen vara öppen ett kort tag till så du som verkligen vill kan fortsätta följa mig.

 

//S