Den 16 mars 2025 är dagen då 34 år tog slut.
Dagen då min man valde att vi skulle skiljas för som han då sa "vi har inget gemensamt längre och vi tjafsar jämt".
Så här i efterhand har jag ju förstått att han redan träffat någon annan och inlett ett förhållande med henne medan vi fortfarande var ett par.
Mitt liv - ja det rasade väl mer eller mindre som ett korthus. Självklart har jag gått igenom alla katastrofstadier med sorg, rädsla, agg och hat.
Han, ja han har ju gjort allt som står i hans makt för att trycka ner mig längre ner i mitt lilla hål av självförakt och tyvärr har han lyckats bra. Han har kastat ut mig och hans nya har flyttat in långt innan jag har ett boende och har hunnit plocka ur mina saker ur vårt "gemensamma" hus.
Inför varje helg har han kastat skit på mig bara för att min helg skall vara förstörd och han har lyckats bra, jag vet inte om jag någon gång i mitt liv mått så dåligt som jag har gjort fram till helgen som gått faktiskt.
Min känsla av självförakt, att jag är rätt ful och fet är inte på något sätt påväg uppåt ännu men jag jobbar på det och vet att det kommer bli bättre.
Min känsla för honom är egentligen ett sorgligt kapitel, han är pappa till mina barn och det är nog det enda vi har gemensamt idag. Jag kan inte säga att jag hatar honom men alla känslor är nog i stort sett borta. Det har han sett till.
Jag är så tacksm för alla människor jag har runt omkring mig, alla som frågar hur jag mår, som kramats och stöttat mig och hela tiden påminner mig om att jag kan och att jag faktiskt är bra.
Nu måste jag bara lära mig att tycka om mig själv igen och det är många år sedan jag gjorde det men jag vet att det går och jag kommer att komma dit.
Jag önskar dig som läser en fantastisk dag!
//S