Jag pratade med en underbar människa om bloggning och konstaterade att jag inte bloggar så ofta eftersom mitt humör skulle genomspeglas i texten.
Annledningen till att jag skriver idag är för att hon hade rätt i det hon sa - varför skall jag tänka på vad jag skriver i min egen blogg? Passar det inte dig som läsare att läsa det jag skriver så stäng sidan då. Du måste inte läsa det jag skriver.
När jag inte skriver det jag vill så tappas jag hela tanken med min blogg - mitt bollplank för glädje och sorg och allt annat som fyller mitt liv.

Det finns en hel del underbara människor i mitt liv sen finns det dom som gör mitt liv till pest. Som inte kian fatta att jag inte orkar bry mig i allt.
Jag rensar min vännlista i livet varje dag - funderar vilka som egentligen är värd att finna i mitt liv. Det handlar inte om en lista på facebook, där har jag väldigt många människor som på något sett någon gång i livet har förgyllt mitt liv.
Alla jag jobbat med, gått i skolan med och som jag bara hittat något jag gillar i.
Det finns till och med en och annan som jag varit dödligt förälskad i eller bara löjligt småförälskad i.

Min lista med livets vänner är mycket kortare och innehåller bara dom som jag vill ha där. Visst finns det en och annan som jag skulle vilja ha som riktig vän men det skulle nog inte bli så bra.

Ja så tråkiga blir inläggen när jag skriver som jag känner men det är mitt bollplank, passar det inte kan du använda det lilla krysset i högra hörnet!

//S