Bästa vän

Ibland önskar jag att jag hade en riktig bästa vän, en sån som man kan gå till när allt bara är skit och bryta ihop hos. En sån vän som bara finns där oavsett vad som är fel.
En sån vän som kan säga att allt blir bra, en vän som finns där som man inte behöver vänta på.
 
Jag är så trött på att vänta på alla, trött på att jag skall ställa upp men när jag behöver något så
finns det ingen där som kan hjälpa till!
 
Det känns som om det var evigheter sedan något var bra nu, ändå säger jag alltid att det är bra när någon frågar för det finns ändå ingen som har tid att säga något om jag skulle erkänna att allt var skit!
 
Det skulle vara så skönt med någon som jag skulle kunna kalla "bästa vän"!
 
//S
 
 
 
 

Ny vecka!

Helgen har gått och imorgon är det måndag igen.
En helg med sysslor som inte hunnits med tidigare eftersom det hela tiden är så mycket annat :)
Jag har hunnit med tvätten, manglingen, trädgården och lite hästar också.
 
En lugn och skön helg med andra ord.
I fredags gjorde jag ett besök hos bästa Petra och det behövde jag, någon som lyssnar, skvallrar, skrattar och bjuder på fika - det är den delen av livet som kallas själavård.
 
Jag funderar på att gå ner loite i tid under några månader, tror jag kommer att behöva det för att orka med vardagen. Sen vill jag kunna vara delaktig när mammas behandling dras igång. Sen tropr jag det är bra med tanke på att november aldrig vart min bästa månad på året.
 
Nu taggar jag på för ny arbetsvecka, nya måsten men också nya roligheter.
 
Puss på er mina vänner!
 
 
//S
 
 
 

Lilla mamma

Ibland känns livet bara för orättvist!
Igår var det dags för återbesök till kirurgen som opererade mamma för fyra veckor sedan. Min mamma fick cancer i tarmen och opererade bort en bit av tarmen. Allt har egentligen gått bra fram till återbesöket igår,
Efter 10 år på kirurgen så har jag lärt mig en del och med mammas erfarenhet så har jag lärt mig att ta magkänslan på lite större allvar.
 
Resultatet av operationen blev att man hittade cancerceller i de lymfkörtlar som togs bort.
Det innebär att vi skall till onkologen för att planera cytostatikabehandling.
Så min magkänsla hade rätt och jag hade önskat att jag haft fel...
 
Träffade dock underbar personal på kirurgmottagningen, Petra, Marlene och Camilla, tre favoriter från 111A.
Vissa saknar jag från 111A andra inte!
 
Jag är så tacksam för att allt gått bra under operationen och att vi haft dom bästa läkarna man kan tänka sig!
Min tid på 111A har gett mig fördelen att förstå händelseförloppet hela vägen. 
 
Nu är det bara dags att ladda om batteriet och lära sig en ny del av svensk sjukvård, något jag faktiskt hade kunnat klara mig utan men all lärdom är bra.
 
Tack för stunden!
 
//S

RSS 2.0