Hej på dig mitt kära bollplank!

Nu är det dags igen för ett inlägg.

När själen kvävs och det inte riktigt finns någon att öppna upp för så blir det ju ditt jobb.

Det var ju egentligen därför jag startade bloggen, för att kunna ge mig själv möjligheten att andas lite bättre.

 

Pappa är sjuk, han har fått en cancerdiagnos. Egentligen en bra diagnos om det är så att den inte har spridning men det är ju min pappa!

 

Min pappa klagar sällan på smärta och är egentligen frisk förutom ett förmaksflimmer så det här med cancer är inget jag trott att han skaulle drabbas av.

Mamma är ju helt frisk från sin cancer och jag trodde vi hade fått vår beskärda del av denna jäkla sjukdom nu men så var det inte!

 

Det som är lite sorgligt är att man idag skall behöva bråka sig till en remiss till rätt kompetens när man besöker HC.

Jag är så tacksam över de kontakter jag fortfarande har på sjukhuset och på kirurgmottagningen så att jag kunde få till en ganska snabb tid när HC förhalade allt!

 

Det gör mig besviken och rädd att man som pensionär måste ha någon anhörig som bråkar för bättre vård för tt man skall komma vidare och inte hamna i ett ekorrhjul av byråkrati. Hur gör alla människor som inte vågar ifrågasätta eller har någon som hjälper dom bråka när kroppen inte orkar?

 

Fy på dagens vård och hur vi behandlar oroliga och sjuka människor!

Vården skall ju hjälpa, inte själpa!

 

Ta hand om er alla fina!

 

//S

Om någon sagt till mig för 25 år sedan att min dotter skulle lura in mig på hästfronten så hade jag bara skrattat och sagt att den personen hade galet fel.

Men tänk vilka vändningar livet tar hela tiden!

 

Jag blev en "häst tant" tillslut och finner mycket lugn och ro i att åka till stallet och bara mysa och ladda mina batterier. Snälla lilla hästen som ger mig så mycket!

 

Det finns vissa saker i livet som är som bomull för själen - hästar, hundar och barn. Mina finaste barn som jag är så stolt över.

 

Man kan aldrig säga att livet är lätt att leva men man måste göra det bästa av det man blivit tilldelad.

I mitt fall har den delen med att göra det bästa av det precis börjat. Omprioriteringar, uteslutanden och tillägg görs varje dag och jag städar ganska rejält i mitt liv just nu.

 

Man kan inte gå och må dåligt och tycka saker är skit utan att göra något. Jag måste må bra och försöka få bort all min negativa energi från mitt liv.

 

Det är hög tid att borsta av mig allt det negativa och sätta mig ner och fundera hur jag vill må och hur jag vill att mtt liv skall se ut. Jag älskar stryktur och ordning i mitt jobb och nu har jag även börjat implementera det i mitt hem och på min fritid. 

Struktur och ordning kommer att bli mina ledord framöver.

 

Kärlek och närhet är andra viktiga ämnen i mitt liv och helt plötsligt och oväntat kom detta från ett helt oväntat håll på ett sätt jag inte trodde var möjligt men det pirrar i kroppen när jag tänker på denna typ av vänskap!

Jag är evigt tacksam för den vänskapen och en kram, närhet, kan betyda så mycket mer än sexuell kärlek!

Tack för dina öron och ditt sätt att se mig!

Du betyder så mycket för mig!

 

//S

 

Ja nu har jag gjort dagen som hette 50, och som jag gjort. Jag är så ödmjuk inför alla som uppvaktat mig på något sätt. Tänk så mycket fint jag fått och så mycket gott jag ätit. Tack för alla kramar jag fått och alla snälla, ödmjuka och retsamma ord och blickar. 

Jag känner mig inte en dag äldre än 35 men förstår på min kropp och mina barna att jag kanske inte är det 😉

 

Jag är såå himla tacksam!

 

En liten bildkavalkad kommer nedan!

 

      

 

      

 

💜 //S

 

Oktober är här och det är 2022, sådär en 50 år sedan jag föddes. Undrar vad som hände när jag blev så gammal, känner mig som 30 men förstår ju att det inte är så när jag tittar på mina barn 😊

 

   

Dom är ju snäppet äldre än vad jag tänker mig kanske!

 

 

Hösten är en härlig årstid, vackra färger, luften blir klar och det är lättare att andas, samtidigt blir det mörker på kvällen och jobbigare att ta sig ur sängen på morgonen, hösten är inte min favoritårstid eftersom jag ofta mår skit då men den är vacker och man måste någonstans göra det bästa av den.

 

Mycket utetid, omge sig med stjärnor som gör livet lite lättare och mys framför braskaminen med lite levande ljus, ja det gäller bara att hitta det som får en att må bättre.

 

 

Våra stjärnor på fyra ben får mig alltid att må bättre, okomplicerade och lyssnar alltid, kanske för att dom inte har nått val men det känns bättre och då får det vara så.

 

Njut av hösten mina vänner, se till att ni omger er med kärlek och våga ta för er. Man blir aldrig äldre än man gör sig!

 

Kärlek 💜

 

//S

 

     

I sommar har jag lyssnat på sommar i P1. Många bra sommarpratare har det varit men 2 stycken har så här långt berört mig så det nästan gjort ont.

 

Pär Lernström - en ortolig människa som man alltid ser le i TV, vilken fantastisk personlighet och vilket sätt att bjuda på sig själv.

 

Carl Hedin - En liten pojke som vuxit upp till en stor förebild för så många hästtjejer och killar. Väl värd att lyssna på.

 

Ibland när jag lyssnar på människor som berättar sin historia så får jag sån lust att skriva ihop min egen historia, den om en liten flicka som växer upp med att försöka vara alla till lags men egentligen inte kan något. 

Historien om en flicka som blir tant och fortfarande är missnöjd med sig själv men jag tror att det skulle vara tråkig läsning och det skulle blotta en tragisk uppenbarelse av människa så jag bör nog låta bli.

 

Men jag förespråkar ändå att ni lyssnar på Pär och Carl, två fantastiska människor.

Två människor som ger så mycket!

 

//S

2 dagar kvar till semester vilket känns skönt just nu.

Jag behöver få lite andrum ett tag och få fundera lite och lägga mig själv i centrum, det låter rätt ego men just nu behöver jag det. 

Jag tänker oftast på alla andras välmående så jag glömmer bort mig själv lite. 

 

Som det ser ut nu har jag gjort en del felval och trott att jag hjälpt till men så verkar det inte vara så nu är det dags att tänka till och förrändra lite.

 

Min finaste häst går läger den här veckan med Lova vilket jag uppskattar, hon är duktig och tycker mycket om honom.

Min plan med honom är att rida lite mer, börja rida lektioner igen och kanske lägga fokus och avkoppling hos honom eftersom det ger mig lugn och ro.

 

Livet i övrigt behöver jag fundera lite på hur jag vill att det skall fortlöpa, det är inga stora förrändringar som behövs men alltid bra att tänka lite hur jag vill att det skall se ut.

 

Ha det bäst så hörs vi :)

 

//S

 

Han var gigantiskt stor och jag gick försiktigt fram och smög upp bredvid honom, herre jösses vad stor han var.

Det var bestämt att han skulle gå i samma hage som lillen, min lagoma gosse på 153 cm, Skype var över 170 cm och STOR.

 

Men jag hade intalat mig själv att det skulle bli jättebra, Anna som ägde Skype var hästvan och bestämd, jag var ny hästägare och livrädd för den stora Skype - ja justja - jag pratar om hästar för dig som inte förstått det.

 

Så kom han och flyttade in med lillen, allt gick strålande och han verkade ju snäll den stora gossen. Jag lärde mig att hans storlek var en fasad för den lilla snälla hästen som gömde sig där inne.

Det har gått 3 år sedan dess och Skype och Anna blev familj och vi har nog aldrig haft det så bra jag å lillen.

All den kunskap Anna gett mig och allt tok den lilla hästen lärt mig hantera. Han var snäll som få, älskade att genomsöka ett nytvättat hår med nyäten mule, lunkade sakta till och från hagen när jag tagit ut/in - raka motsattsen mot min 153 cm stora lillen.

 

 

Tack Anna för alla gånger du lyft mig och min rädsla för allt som är nytt på hästryggen, den kunskap du gett mig har gjort ridningen till ett nöje och en stor ventil de dagar jag behövt andas efter en jobbig dag eller bara ett ögonblick av skitliv.

 

Tanken var att det skulle vara en lycklig dag och två bra veckor på sommarbete men så blev det inte. 

Efter bara några minuter av lycka gick Skype omkull i hagen så illa att Anna fick besluta att ta bort den stora hästen med det ännu större hjärtat. Skype fick somna in i sommarhagen och vi förlorade en fantastisk själ och en del av vår familj försvann.

 

Skype kommer alltid att vara saknad men kommer aldrig att glömmas.

När han kom in från hagen så lerig att man knappt kunde skönja hans färg, underläppen som hängde när han vilade eller kapptävlingen till vattenbaljan när han släpptes i hagen. För att inte tala om alla gånger han haft huvudet ivägen när jag kastat hästskit i kärran när jag mockat hage.

 

Tack bästa Anna för att jag fått lära mig så mycket av er och för att du låtit mig växa mer er.

 

//S

 

Så är snart min första säsong som ansvarig för gästservice/lokalvård slut och det är på två vis.

Den ena kommer att sakna den fart och fläkt som är, den andra är den sidan som kommer att behöva sova och vara lite ledig. Jag är grymt trött men jag har lärt mig så himla mycket.

 

Jag har haft ett fantastisk gäng som medarbetare denna vinter och dom har slitit. Det har varit både ris och ros till oss alla.

Det har varit stressiga dagar då jag knappt trott att det skulle gå att reda ut men det har fukat. Idag är det lungt så vi alla kan andas lite.

 

Efter en knäskada i vinter så har jag kommit igång med ridningen mycket bättre och lillen är en stor del av återhämtningen numera när jag är trött, slut och inte riktigt orkar med mig själv.

Hade någon sagt det till mig för några år sedan så hade jag skrattat men det är nog det bästa jag gjort på länge - det här med att lära mig rida :)

 

Vi har ju fått en kompis till i familjen också, lilla Rakel, en beageltik på 7 månader fick flytta till oss eftersom hennes lämplighet i avel gick om intet. En pigg, alert och mysig tjej som gjort våran tant Greta glad igen.

 

Ja sommaren är slut och nu är det höst på riktigt.

Vi har gått in i oktober och min månad, jag skall bli ett år närmare 50. Inte det roligast man kan uppleva men det är väl bara att gilla läget.

 

Roligt är dock att efter denna sommarsäsong går jag från säsongsanställd i Kungsberget till att vara tillsvidare anställd. Så fantastiskt roligt och vilka arbetskamrater jag får, helt fantastiska!

Det är en riktig umaning jag har framför mig men det lär väl gå det å.😇

 

Lilla hästen och jag fortsätter att utvecklas, om jag bara kunde sluta bry mig i vad andra tycker och någon gång själv tycka att jag är bra så skulle livet bli mycket bättre och kraven skulle sjunka betydligt. Men det kommer väl det också.

 

Helt plötsligt så öppnades ju Sverige upp och det blev ok att hålla tävlingar i folkrace vilket jag gillar. Det har blivit några tävlingar med blandade resultat. Men jag är alltid superstolt över mina småglin 💜

 

Thea och Loppan - ja vad skall man säga. Mina fyrbenta flickor som ger såå mycket. Lär mig massor och det är en magisk resa som jag blivit inbjuden till 😍

 

Nu en öl och Idol innan stalljour imorgon bitti.

 

Trevlig helg!

 

//S

Sommaren har gått och det blev höst fort och tidigt. 2 tredjedelar av augusti har gått och det känns nästan som slutet på september. För dagen har vi översvämmning i Kungsberget så det har varit många konstiga lägen som infunnit sig senaste dygnet.

Halva Gävle står i vatten och många människors liv har totalt förrändrats pga regnvädret som dragit fram. Jag lider med de som drabbats och hoppas det löser sig för alla!

 

I söndags hade vi en egen tragedi som fortfarande håller i sig och den kommer aldrig att glömmas bort. Våran fina Alice blev hastigt dålig så vi fick åka till veterinären och tyvärr fick vi åka hem själv. Alice fick göra Esther sällskap i hundhimlen och ytterligare en stjärna tändes på himlen.

Fina, Fina Alice som vi kommer att sakna dig 💜

 

Veckan som gått har varit varm och skön.

Härligt att det äntligen blev lite värme, värme och uppehåll av regn innebär att jag tittat runt rätt mycket på anläggningen å allt som hänt.

 

Det händer så mycket. En promenad upp på toppen av Kungsberget och nerstigning i en av våra nya cykelleder var helt magiskt.

 

Vintersäsongen har äntligen slagit om till sommar.

Jag är kvar i Kungsberget och vi laddar för första sommarsäsongen med paddel och cykling.

Känns skönt att det är nära till jobbet och jag trivs otroligt bra.

 

Det händer inte jättemycket i livet men det här är en vår som inneburit många förrändringar även om det är små. Emili har blivit "mamma" åt ett litet stoföl, Afroodithe. En liten tös med mycket attityd. 

 

 

Själv har jag avancerat lite i min "tantridning" och börjat rida för en dressyrtränare för att lära mig hur man rider "på riktigt". Så inspirerande och så roligt. Helt plötsligt rider jag :)

 

Linus har kört första rallycrosstävlingen i helgen, SM i Höljes och som han körde! Han hanterar volvo bra och snyggade till tiderna riktigt bra vartefter helgen gick. Kul att se när det går så bra!

 

Det känns som om sommaren kommer att bli bra, Lite semesterplanering är på gång så någon lite tur i landet blir det nog.

Nu ska jag ut å röra lite på mig, vi får väl se när vi hörs igen!

 

Puss 💜

 

//S

 

Höst är det, grått trist och blött.

Jo jag vet att jag inte är här så ofta men det händer några få gånger per år 😉

 

Säsongen i kungsberget är igång och tanken är att vi skall öppna den 28/11 men vi får väl se hur det ser ut med snö då. Det verkar ju inte bli så många minusgrader.

Daniel jagar idag och jag har hushållssysslor jag måste hinna med innan det blir en sväng till stallet.

 

Igår var jag och Emili på en roadtripp till Börjes hästbutik, inte så stort som jag trodde men ganska bra. Jag handlade inte så mycket men Emili handlade lite.

Skönt ändå att få komma bort hemmifrån en dag, man hinner ju inte fara runt så mycket numer.

 

Längtar efter utlandsresor med sol och värme och total vila, älskar ju värmen och hatar det här gråa som är nu. Men vi får vänta covid-19 bestämmer över världen nu.

 

Vi var till Funäs i somras en sväng iaf, otroligt skönt och mysigt på fjället.

Underbara vyer och så härlig luft. Fiske och vandring i 5 dagar var inte helt fel!

 

Sköt om er alla så ser vi när vi hörs nästa gång!

 

//S

  

     

Så kom då snön denna vasaloppssöndag.

En för mig ledig söndag med städ och styrelsemöte på schemat.

 

Vaknade och kunde titta ut på 1 dm snö och fina flingor dalande ner. Vi har ju väntat så länge på den här snön men jag vet inte riktigt vad jag tycker om att den kommer 1 mars 🙃

 

Senaste veckan kan jag lägga tre årsmöten till handlingarna, byrådet, ORF och vindkraften.

Återvaldes till ordförande i ryttarföreningen och vindkraften vilket jag är nöjd med. Gillar att sitta där och jobba för förbättringar och mer transparans för medlemmarna.

 

Sportlovet har även sin sista dag idag så imorgon blir det lugnare i kungsberget och jag får några fler lediga dagar ett par veckor, skall bli skönt men samtidigt tråkigt att säsongen går mot slut eftersom jag trivs så himla bra där. Många gånger kan man bli galen på gästerna men nästan alltid är dom trevliga och så nöjda. Året har bjudit på härliga kollegor, kvarglömda saker i massor och även mycket känslor av det kärleksfulla slaget.

Jag har lärt mig hysa stor respekt för skidlärare och deras otroliga tålamod med alla nybörjare på skidor och snow bord.

 

Nu är det dags för dammsugaren en sväng innan det blir stallet och lite kvalitetstid med finaste hästen 

💗

 

Ha en toppendag alla fina!

 

//S

 

Januari har blivit februari och idag är det hjärtats födelsedag 💗

Vi firade honom igår eftersom det är arbetsdag idag för hela familjen.

 

Idag är det en ensam dag på berget men det är ganska skönt. Lite gäster som tittar in då och då och självklart ringer telefonen mycket.

Den totala avsaknaden av snö är tråkigt men nu börjar det kännas som om det inte behöver bli någon snö.

 

Lite kyla skulle jag dock vilja ha så vi skipper geggan som är nu.

Eftersom solen skiner idag så blir det nog lunch ute med kollegorna på snön. Totalt galna människor men helt underbara - kan bero på att vi är lite galna över lag 😄

 

Ikväll blir det lite välbehövlig stalltid innan hemgång. Kan hända det blir en tårtbit till kvällskaffet också.

 

Solen skiner så ge dig ut i naturen en stund och njut - det är nu dom ljusa härliga dagarna börjar!

 

//S