Det började den 10 mars.
Emili skulle fylla 14 snart och jag ville ju ge henne något som jag trodde hon skulle uppkatta, ett ridläger.

Jag vet att hon gillar tinkerhästar så jag letade på nätet. Det finns massor med ridläger i Sverige men inte med tinkerhästar. Hittade faktiskt ett, och i samband med bokningen skulle man kunna få biljetter till Norrköpings horse show. Perfekt tänkte jag och la fram det lite snyggt till Daniel.
 -Bra, sa han lite segt eftersom det kostade 3500 kr och han älskar inte direkt hästar, ring och kolla om hon får vara med

Sagt och gjort så ringde jag den 11 mars. Pratade med en mycket trevlig kvinna som pratade länge och väl, en sån kvinna som jag fick förtroende för direkt. Efter en stund bad hon att få återkomma eftersom hon satt på hästryggen och hade ridlektion just vid det tillfället.
 -Självklart, svarade jag och vi lägger på.

När jag lagt på luren och satt där och kände mig nöjd med mig själv tänkte jag stilla att hon hade lite fel dialekt för att bo i Norrköping. Men jösses tänkte jag snabbt, man kan ha vilken dialekt man vill idag även om man bor i Norrköping, man måste ju inte vara född i Norrköping för att bo där. Jag tänkte inte på det mer än så.

Efter ca 1 timme ringde hon tillbaka till mig och vi pratade detaljerna kring min bokning av lägret. I slutet av samtalet frågade jag mer av en slump var lägret är någonstans. Hon svarar lugnt  - I Kosta.
 - Kosta sa jag och blev rätt tyst.
 - Ja Kosta boda, glasriket.

Det var i ungefär det ögonblicket jag insåg att man måste andas ibland. Kosta ligger 64 mil från Jädraås. Hur skulle jag lösa det här??

Ringde upp Daniel på jobbet och berättar att jag bokat lägret.
 -Bra svarade han.
 -Det blev lite längre än jag tänkt viskade jag försiktigt samtidigt som jag snabbt frågar vad han vill ha till middag.
 -jaha, varför blev det lite längre säger han och på nått sätt hör jag att han anar att det kommer något mindre beräknat.
 - Kosta, säger jag tyst och snabbt och frågar igen vad han vill ha till middag.
 -Kosta? säger han högt och ljudligt i luren.
 - Ja nere vid Kalmar svarade jag varligt.

Mer än så hinner jag inte säga innan han upplyser min lilla hjärna om hur långt det är dit, vad det kommer att kosta samt att vi inte på några villkors vis kan åka dit över dagen för att lämna Emili, för att sedan åka tillbaka efter några dagar när lägret är slut.

Det är i det här läget jag måste ta fram rösten som han smälter för, ladda alla batterier jag har för att med myndig stämma säga det enda rätta, fast jag själv är lite tveksam, precis som jag sa, när vi kom "överrens" om att hon skulle få ett ridläger i present.

 - Daniel, hon skulle bli så glad det vet du!

Som läget är idag har jag bokat en stuga för hela familjen i Småländska glasriket under den aktuella veckan. Emili fick sin present den 10 april och vart jätteglad, just så glad som jag sa till Daniel att hon skulle bli!

Till sist, Tack för kaffet Cecilia!

//S