Helgen har varit bra men sterssig. Jobbet som vanligt en hel del att göra. Hemma är det nått som inte stämmer, barnen har tråkigt eftersom det regnar, Daniel pratar bara bilar och tycker att Opel ascona är ett trevlig samtalsämne. Jag själv har bara varit trött, man blir inte pigg när det är sånt här väder.

Jag kan inte förstå att allt skall vara så svårt. Att inte kunna göra något för en annan människa utan bara göra som man själv vill. Jag har alltid trott att livet gått ut på att komma överräns och att till viss del uppfylla andras förväntningar på mig. Inte för den sakens skull ge upp allt jag själv tror på utan hitta någon sorts balans mellan vad jag och den man valt att umgås med vill.

Ett liv går både upp och ner och det skulle nog vara helt fel om det bara gick upp. Men kan det inte bara någon gång få gå mer upp än ner?

//S