Det är lördag förmiddag den 10/10 och en av de första jaktdagarna för säsongen. Vädret är rätt bra. Jag och en nyfunnen jaktkompis skall jaga idag. Han har bjudit in mig till jakt på Åmot´s jaktvårdsområde. Jag själv har inte jagat där någongång så det kändes roligt att prova ett ogått område.

Jag har en unghund som jag valde att släppa först för att ge henne lite träning. Hon hade jakt en stund och fick sedan vila i bilen medan jag släppte Bringa. Hon tog upp spår nästan på en gång och jakten blev bra. Tyvärr gavs inget tillfälle till skott. När Bringa jagat ungefär en timme har hon gått ur vårt jaktområde men hon är fortfarande rådjuret på spåret. Vid två täta pejlingar med ca 2-3 minuters mellanrum står Bringa på samma position och det är ovanligt, men hon skäller fortfarande.

Eftersom jakten gått ur område och jag blir lite osäker då drevet står stilla väljer vi att ta bilen och åka mot positionen som pejlen visar.Väl framme lämnar jag bössa, telefon och andra saker i bilen med jaktkamraten medan jag själv springer in till stället där Bringas position är. Hon har ett annorlunda och obehagligt skall. När jag kommer fram till en myrglänta förstår jag varför hon låter konstig. 

Bringa ligger på rygg och över henne står en stor varghanne med blottande tänder och morrande strupe. Fast jag sprungit genom knakande skog bryr han sig inte om mig utan är fullt koncentrerad på sitt byte. Jag går sakta närmare för att på så sätt kunna skrämma undan vargen. Han tittar upp på mig och morrar men vänder snabbt tillbaka blicken på Bringa. 

När jag står ca 3 m från vargen backar den motvilligt undan så att han står 2 m från Bringa. Jag kan ännu inte böja mig ner och ta upp Bringa eftersom jag då skulle vända nacke och sida mot vargen, han backar undan något steg till och jag kan snabbt rycka upp Bringa från marken. Vargen står kvar och tittar efter mig innan han sakta går in mot den snåriga skogen.

Jag tar henne och springer försiktigt mot bilen. Hon har bara små synliga skador men min första anhalt blir ändå hos veterinär Teresia i Åbyggeby. Hon tittar snabbt på Bringa och bedömer att vi måste åka till djurklinik där man kan röntga och ev. åtgärda det som är trasigt. I det här läget har jag förstått att hennes lunga är skadad då hon har bubblig och rosslig andning. Bröstkorgen på vänster sida ser sammanfallen ut och har ett konstigt rörelsemönster.

Tillsammans åker jag, min fru och min svärfar mot Falu djursjukhus. Bringa ligger i mitt knä hela vägen. När vi är ca 1 mil från Falun dör Bringa i mitt knä. Vi hinner aldrig fram till djurkliniken. Vi åker ändå vidare eftersom Teresia skulle förvarna om att vi var på väg.Väl där så kan inget göras annat än invänta länsstyrelsens besiktningsman som vill titta på Bringa och bedöma hennes skador.  

Så är då dagens jakt slut, kl 17:30 kliver jag in genom dörren och möter mina barn utan en familjemedlem. Blicken i deras ögon glömmer jag aldrig. 

Bringa var ingen välmeriterad jakthund, vi har inte haft intresset för det, vi har ställt henne en gång och Bringa hade inget intresse av det. Hennes intresse var jakt, hon var enligt mig och många andra en enastående jakthund som nästan alltid nosade fram rådjur och bjöd på underhållande jakt. Många med oss sörjer henne och kommer att sakna skallen i skogen.  

Familjen har tappat en familjemedlem, den lilla tjocka hunden som ligger i soffan och tar plats, hon som skäller var gång någon kommer fattas i familjen. Det är konstigt att en hund kan bli så älskad, men alla individer har personlighet och Bringas var så speciell för oss!

//S