Igår när jag åkte hem från jobbet lyssnade jag som vanligt på mix megapol.

Dom har ofta intressanta samtalsämnen och igår var det ett sånt.

 

Dom pratade om man som kvinna visade sig osminkad eller naken för sin partner. Det fick mig att fundera en hel del hur jag själv var och jag insåg plötsligt hur dåligt man kan må av saker man inte tänker på.

Jag struntar blankt i om jag visar mig osminkad för Daniel eller egentligen så kan jag gå varsom helst utan smink. Problemet kom när jag tänkte på känslan av att klä av mig naken framfr någon -  och jag gör ju liksom inte sånt. Jag går inte till badhus, bastar inte med andra och verkligen avskyr att klä av mig när andra är med.

Jag klär inte ens av mig naken så att Daniel ser det, vi har varit tillsammans i 23 snart 24 år och jag klarar fortfarande inte av att klä av mig framför honom.

 

Jag avskyr att se mig själv i spegeln och tittar nästan aldrig på mig själv i helprofil i någon spegel. Jag avskyr det jag ser och kan inte förlika mig med tanken på att det är jag som ser så äcklig ut.

 

Det är en konstig känsla men det är så det är. Jag har försökt gå ner i vikt flera gånger men jag har för dålig karaktär. För att klara av att gå ner i vikt krävs det en del andra komponenter som tex att man mår psykiskt bra och har lite uppbackning från omgivningen och det saknas lite just nu....

 

//S