Han var gigantiskt stor och jag gick försiktigt fram och smög upp bredvid honom, herre jösses vad stor han var.

Det var bestämt att han skulle gå i samma hage som lillen, min lagoma gosse på 153 cm, Skype var över 170 cm och STOR.

 

Men jag hade intalat mig själv att det skulle bli jättebra, Anna som ägde Skype var hästvan och bestämd, jag var ny hästägare och livrädd för den stora Skype - ja justja - jag pratar om hästar för dig som inte förstått det.

 

Så kom han och flyttade in med lillen, allt gick strålande och han verkade ju snäll den stora gossen. Jag lärde mig att hans storlek var en fasad för den lilla snälla hästen som gömde sig där inne.

Det har gått 3 år sedan dess och Skype och Anna blev familj och vi har nog aldrig haft det så bra jag å lillen.

All den kunskap Anna gett mig och allt tok den lilla hästen lärt mig hantera. Han var snäll som få, älskade att genomsöka ett nytvättat hår med nyäten mule, lunkade sakta till och från hagen när jag tagit ut/in - raka motsattsen mot min 153 cm stora lillen.

 

 

Tack Anna för alla gånger du lyft mig och min rädsla för allt som är nytt på hästryggen, den kunskap du gett mig har gjort ridningen till ett nöje och en stor ventil de dagar jag behövt andas efter en jobbig dag eller bara ett ögonblick av skitliv.

 

Tanken var att det skulle vara en lycklig dag och två bra veckor på sommarbete men så blev det inte. 

Efter bara några minuter av lycka gick Skype omkull i hagen så illa att Anna fick besluta att ta bort den stora hästen med det ännu större hjärtat. Skype fick somna in i sommarhagen och vi förlorade en fantastisk själ och en del av vår familj försvann.

 

Skype kommer alltid att vara saknad men kommer aldrig att glömmas.

När han kom in från hagen så lerig att man knappt kunde skönja hans färg, underläppen som hängde när han vilade eller kapptävlingen till vattenbaljan när han släpptes i hagen. För att inte tala om alla gånger han haft huvudet ivägen när jag kastat hästskit i kärran när jag mockat hage.

 

Tack bästa Anna för att jag fått lära mig så mycket av er och för att du låtit mig växa mer er.

 

//S